Jag är fullt medveten om att denna rubrik gör mig till årets Grinchen eller mister Scrooge, och sannolikt finns det ungefär tio miljoner människor som tycker Disneyland är det härligaste som finns. Men faktum är att för oss blev Disneylandupplevelsen lite av en antiklimax, av olika anledningar. Vi bestämde oss redan i Lissabon för att vi skulle stanna i parken som en liten julgåva till barnen som tack för att de är så superdrillade på att åka bil och för att stilla vårt dåliga samvete över att ha tagit bilen till Portugal fram och tillbaka. Vi valde dock att inte säga något förrän vi lämnade Madrid som vi besökte som ett första stopp på vägen hem från Lissabon. Vi satt på denna information så länge som möjligt, vana sen tidigare av att behöva ändra planer i sista minuten på grund av väder, sjukdom, bilhaveri etcetera. Nu var vi säkra på att det skulle bli av, trots att Anna-Stinas bihåleinflammation hade blivit värre under helgen.

Att bila från Madrid till Paris på två dagar

Madrid – Bordeaux

Disneyland fungerade som en morot för att kunna sträckköra från Madrid till Paris på två dagar, sammanlagt blev det tolv timmar bilkörning. Vi stannade en natt efter halva vägen strax utanför Bordeaux. Kör man norrut från Madrid mot Frankrike är landskapet både vackert och dramatiskt, vi bjöds till och med på en del snö när vi korsade bergen. Baskien som vi passerade för två månader sen är otroligt vackert även under vintern.

Bordeaux – Paris

Sista dagens körning blev extra ansträngande. Vi tänkte tanka lite kultur på något av slotten i Loiredalen som vi passerade efter Tours, och valde på måfå ut Chateau de Chambord som låg någorlunda efter vägen. GPS:en valde en rejäl omväg tvärt emot skyltningen och eftersom den inte varit helt tillförlitlig tidigare valde jag den här gången att följa skyltarna. Det visade sig vara ett misstag eftersom vägen den sista kilometern innan slottet var avstängd och omdirigerad till ytterligare 25 minuters bilresa. Svärande sladdade jag tillbaka till motorvägen och förbannade franska trafikverket. Vi såg därmed inte ett enda slott i Loiredalen, strunt samma nu ska vi till Disneyland! Vilket vi gjorde efter timtals köande utanför Paris.

Disneyland, och anledningar att inte åka dit

När den stora dagen äntligen var inne så packade vi på oss flera lager av de kläder vi hade med oss för att klara av den stundande kylan och steg på hotellets buss som skulle ta oss till Disneyland. Väl framme vid den gigantiska parkeringen fick vi gå goda tio minuter innan vi var framme vid den första entrén, det vill säga säkerhetskontrollen där alla väskor skall skannas. Sedan anlände vi till kassan där vi fick besökets första kalldusch.

Kostnad

Det första felet vi gjorde var att inte köpa biljetter på nätet innan. Jag vill minnas att när vi bestämde att vi skulle till Disneyland och kollade på biljetter kostade det 180 euro för hela familjen. När vi kom fram till kassan gick det på 300 euro (!). Vi var i princip de enda i hela parken som köpte biljetter i kassan, jag vill inte tänka på vad de andra familjerna betalade. Dessutom gick folk runt med massa kort och kuponger som de visade upp på restauranger och affärer, något som spädde på känslan att ha blivit blåst. När det var dags för lunch köade vi till första bästa restaurang som när vi kom fram visade sig kosta 35 euro för vuxna och 28 euro för barn, därmed vände vi i dörren. Mina barn måste sleva i sig rysk kaviar för att äta för 28 euro styck. Allt inne i parken var svindyrt.

Slutsats: Köp biljetter i förväg på internet!

 

Köer

Stina var handlingskraftig när vi kom in vid öppningstid och sa att vi skulle hoppa på tåget som går runt parken nu när det inte var kö. Tåget hade precis gått så vi ställde oss på perrongen, och väntade i oändliga 20 minuter tills det kom tillbaka. Ivan hade vi det här laget visat att max fem minuters köande skulle bli aktuellt. Tåget går runt parken på utsidan, så man skymtar endast parkens olika delar och stannar dessutom på flera perronger innan det kommer tillbaka. Turen var i princip helt onödig, det hade gått snabbare att gå samma sträcka. När vi kom tillbaka var hela parken full. Märk väl att detta var en mulen vardag i början på december, med sju grader i luften. Det måste vara horribelt många människor under högsäsong. Trots vädret var man tvungen att köa överallt. Till attraktionerna var det som oftast mellan 25-45 minuters väntetid men ibland ända upp till 90 minuter(!). Köa fick man även göra till restauranger och caféer. Det var en kvarts väntetid bara för att köpa en simpel kopp kaffe i en utomhusvagn.

Slutsats: Om era barn inte är stora nog för att köa så överväg om det är lönt att åka hit!

 

Brist på interaktion

Våra barn är rätt aktiva och måste röra på sig. Något som är trist med parken är att de flesta attraktioner är passiva. Man går in i ett hus och tittar på hur Törnrosa hade det eller sätter sig i en vagn och åker längs ett spökhus. Det känns nästan som ett museum för barn i plast och neon. Vi hittade dock en lekpark vid sjörövarskeppet som barnen glatt lekte i.

Slutsats: Billigare att gå till en lekpark!

Kommers och hysteri

Hela parken bygger på att sälja dockor och klänningar och andra attiraljer från filmerna. Lägg till detta dansparader till galet hög volym och högtalare med stämningsmusik som flödar över varje kvadratcentimeter av parken. Flera gånger kändes det som ett amerikanskt utomhusköpcentrum. När den extremt påkostade och utsmyckade julparaden sedan drog igång höjdes ljudnivån i högtalarna till max och det kändes som att man själv var med i en snabbspolande Disneyfilm.

Slutsats: Tro inte att besöket kommer att vara lugnt och stillsamt, utan förbered er på hets och mycket ljud!

Vad tyckte barnen egentligen?

Till syvende och sist är ju parken till för barnen och inte för snåla pappor och sjuka mammor med bihåleinflammation. Våra barn tyckte det var kul i parken, till höjdpunkterna hörde piratskeppet, Robinson Kruses trädkoja och ångbåten. Men jag kan inte påstå att det jublade och skrattade av förtjusning. Jag har upplevt att de tyckt det varit otroligt mycket mer roligt på vattenland i Durban eller interaktionshus i Lissabon. Lite talande är att dagen efter när de lekte i hotellets minimala lilla lekpark och jag frågade vad som var roligast; lekparken eller Disneyland? så svarade de lekparken. Nu har vi prövat det i alla fall.

 

 

//Marcus, the Grinch