Jag kommer så klart och tydligt ihåg hur och vart jag lovade min kära make att jag aldrig någonsin skulle surfa i Sydafrika. Det var sommaren 2013 och vi hade precis kommit hem från 4 månader på Maui och vi var redan i farten att planera nästa resa. Marcus som spenderat många veckor i Sydafrika genom åren föreslog att vi skulle resa just dit. ”Nej aldrig i livet, jag kommer aldrig surfa i Sydafrika. Det lovar jag dig.” Det var mitt svar. Jag höll vad jag då lovade några år, fram till januari 2017.
Den enkla anledningen till att jag inte hade lust att surfa i Sydafrika var min stora skräck för hajar. Kapstaden är välkänt för sina vithajar medan Durban har sina tigerhajar alternativt tjurhajar (pest eller kolera!).
Vad fick mig då att ändra mig och paddla ut i lineupen vid Muizenberg beach en tidig morgon i slutet av januari 2017. Ja inte var det tilltron till Marcus excelfil han tagit fram för att övertyga mig om den minimala chansen att bli biten. Det är helt enkelt för roligt att surfa att man glömmer bort att vara rädd (dock inte innan man kan identifiera den stora skuggan under brädan, som sedan visar sig tillhöra en sköldpadda!)
Men hur var det då att surfa i Kapstaden och Durban? Såg vi några hajar? och hur många brädor pajade vi ?
Surfing i Kapstaden
Surfar man i Kapstaden med omnejd så har man att välja på den varmare, vithajstäta Indiska Oceanen i False bay eller den svinkalla Atlanten. De dagar då vågorna blåste ut i Muizenberg kunde jag andas ut och gladeligen sätta på mig både skor och handskar och paddla ut på Long beach dit vithajarna inte tar sig (inte så ofta i alla fall….).
Vill ni ha fler detaljer och info så läs vår guide – Surfing i Kapstaden.
Litet och mysigt vid Long beach, Kommetjie
Liten och glad på Long beach, Kommetjie
Surfing i Durban
Innan vi åkte iväg på vår Sydafrikaresa så hade vi väntat oss lite surf i Kapstaden och mer i Durban. Detta visade sig bli helt tvärtom, då vågorna vid Ansteys beach där vi bodde mestadels av tiden var monstruösa och för branta för min longboard och helt enkelt min surfnivå. Det var även här, enligt Marcus, man inte alls behövde oroa sig för hajar då stränderna är nätade och enligt hans excelfil var risken att hajar tar sig igenom näten minimala. Där kunde han dock inte ha mer fel. Vår FÖRSTA dag på stranden då vi rekade surfen ropade badvakterna in alla surfare i vattnet just på grund av ”Shark in the water”, ”everybody get out”. Med denna fakta tillsammans med de galna vågorna var jag sådär sugen på att paddla ut.
Bra vågspaning från vår balkong på Ansteys beach backpackers
Thanks but no thanks!
Stort och stormigt
Mitt första försök att ta mig ut i lineupen resulterade i ett blåöga genom att jag tappat kontrollen över min bräda. Innan dess hade jag redan förnedrats genom att paddla på stället och tumlat runt så pass mycket att jag vid flertalet tillfällen tappat både bikinitop och trosor (nästan helt). Allt detta med publik från stranden. Kom alltså inte ens ut vid det försöket.
Medan jag står och lägger is på mitt öga kommer så Marcus, som lyckats ta sig ut och haft en relativt bra session, insimmandes med sin bräda i två delar. För tungt för en longboard helt enkelt.
Marcus nyinköpta bräda!
Safari/Spider surfboards
En dag då jag kom ut men knappt in igen
Medan han lämnar in sin trasiga bräda på lagning köper han en shortboard vilken han sedan surfar på och efter en lyckad session triumferande höjer i taket i vår lägenhet och stoppar takfläkten. Det är rätt svårt att få loss en surfbräda från en takfläkt kan jag lova. När han så skall hämta sin lagade longboard får han förklara varför hans shortboard nu har ett stort jack i sig. Alla visste vem Marcus var på Spider surfboards efter det.
Efter att ha lagt några tusenlappar på att laga brädor hade vi så några väldigt trevliga surfdagar på Ansteys beach med trevligt folk i vattnet och endast en liten haj som sällskap.
Vill ni ha fler detaljer och info så läs vår guide – surfing i Durban.
//Anna-Stina
