På vår väg genom Galicien kändes det som ett måste att passera Santiago de Compostela, den mytomspunna pilgrimsdestinationen sedan sekler tillbaka. Inte heller denna gång hade vi någon speciell plan eller intention, även om detta skulle bli min sista chans i Spanien att äta de fisk och skaldjur regionen är känd för. Således valde vi att anlända lagom till lunchtid och körde rätt in till ett centralt parkeringshus för att ta en titt på katedralen till vilken hundratusentals människor vallfärdar varje år.
Nu ville det sig så illa att vår treåring somnade på vägen in till staden och när det var dags att gå ur bilen vaknade han milt sagt på fel sida om huvudkudden. Med låga blodsocker bärande på en skrikande och vilt fäktande liten gosse försökte vi närma oss katedralen. Det visade sig i nuvarande tillstånd vara omöjligt varvid jag tog med mig Sonja och gick i förväg för att köpa något snabbt att äta till alla. Efter att ha beställt mackor i första bästa servering inser jag när de ska betalas att Stina har plånboken, vi får därmed vänta på eftersläntrarna. Och vänta. Och vänta. Till slut hör hela gatan plågade skrik ljuda på ett sätt som inte hörts sedan inkvisitionens glansdagar, Ivan har anlänt. Eftersom mackorna bestod av två skivor plastost på tre dagar gammalt bröd hjälpte de föga, så efter ytterligare en halvtimme av skrik kunde vi under tystnad med bleka ansikten gå vidare till katedralen.
Framme på torget blir vi varse att katedralen är under reparation och täckt av plast och byggnadsställningar. Vid det här laget känns det som vi vandrat pilgrimsleden fram och tillbaka. Vi går därmed in på en restaurang, barnen är för trötta för att bråka mer och beställer in vad som visar sig vara en helt förträfflig skaldjurstallrik. Plötsligt vädrar jag en vändning, det kanske blir en bra dag till slut det här, när vi kör ut ur stan och jag dristar mig till att yppa de magiska orden ”Det var väl trevligt det här hörrni ?!?” blir vi påkörda bakifrån av en skåpbil. Cirkeln är sluten.

Den goda skaldjurstallrik som vi kunde avnjuta i Santiago de Compostela

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela
/Marcus
Å vissa dagar är mindre bra dagar…pu..bara att ta. Maten blev ju iaf bra!
Ja men eller hur!? Ibland får man vara glad för det lilla 🙂
//Anna-Stina