Psykbryt, skaldjur och en krockad bil i Santiago de Compostela

På vår väg genom Galicien kändes det som ett måste att passera Santiago de Compostela, den mytomspunna pilgrimsdestinationen sedan sekler tillbaka. Inte heller denna gång hade vi någon speciell plan eller intention, även om detta skulle bli min sista chans i Spanien att äta de fisk och skaldjur regionen är känd för. Således valde vi att anlända lagom till lunchtid och körde rätt in till ett centralt parkeringshus för att ta en titt på katedralen till vilken hundratusentals människor vallfärdar varje år.

Nu ville det sig så illa att vår treåring somnade på vägen in till staden och när det var dags att gå ur bilen vaknade han milt sagt på fel sida om huvudkudden. Med låga blodsocker bärande på en skrikande och vilt fäktande liten gosse försökte vi närma oss katedralen. Det visade sig i nuvarande tillstånd vara omöjligt varvid jag tog med mig Sonja och gick i förväg för att köpa något snabbt att äta till alla. Efter att ha beställt mackor i första bästa servering inser jag när de ska betalas att Stina har plånboken, vi får därmed vänta på eftersläntrarna. Och vänta. Och vänta. Till slut hör hela gatan plågade skrik ljuda på ett sätt som inte hörts sedan inkvisitionens glansdagar, Ivan har anlänt. Eftersom mackorna bestod av två skivor plastost på tre dagar gammalt bröd hjälpte de föga, så efter ytterligare en halvtimme av skrik kunde vi under tystnad med bleka ansikten gå vidare till katedralen.

Framme på torget blir vi varse att katedralen är under reparation och täckt av plast och byggnadsställningar. Vid det här laget känns det som vi vandrat pilgrimsleden fram och tillbaka. Vi går därmed in på en restaurang, barnen är för trötta för att bråka mer och beställer in vad som visar sig vara en helt förträfflig skaldjurstallrik. Plötsligt vädrar jag en vändning, det kanske blir en bra dag till slut det här, när vi kör ut ur stan och jag dristar mig till att yppa de magiska orden ”Det var väl trevligt det här hörrni ?!?” blir vi påkörda bakifrån av en skåpbil. Cirkeln är sluten.

DSC_0459

Den goda skaldjurstallrik som vi kunde avnjuta i Santiago de Compostela

DSC_0470

Santiago de Compostela

DSC_0467

Santiago de Compostela

DSC_0484

Santiago de Compostela

IMG_4759

Santiago de Compostela

IMG_4761

Santiago de Compostela

/Marcus

Med en magsjuk treåring genom Galicien

Jag vet inte vad det beror på att det bara är vår treåring som drabbas av kortare plötsliga magsjukor, vi kan ju inte skylla på skaldjuren eftersom vi fortfarande inte fått äta dessa. Det kan ha att göra med att han klättrar, kryper och gräver överallt och sedan envisas med att stoppa händerna i munnen. Magsjukeepisod två kom lagom när vi skulle lämna hotellet i Ribadesella för att köra vidare in i Galicien (vi vill passa på att be om ursäkt till den stackars hotellstäderskan). Vi fick därför planera resan till att bli så kort som möjligt och Stina fick strategiskt sitta inträngd bak i bilen och vakta med en kräkpåse som vi turligt nog tänkt på att ta med. Sammanlagt kräktes det två gånger i bilen innan vi kom fram till Viveiro på Galiciens nordkust där vi hade bokat hotell samma dag till ett förmånligt pris.

Själva staden såg vi inte mycket av eftersom hotellet låg i utkanten vid en magisk liten strand med utsikt över fjorden, men det var också det vi var ute efter i denna vackra del av Spanien.

Som kompensation för tjänstgörande kräkvakt fick Stina ta med Sonja upp till takrestaurangen medan jag och Ivan fick njuta av utsikten från hotellrummet. Allt blev bra till slut och vår treåring lärde sig att inte stoppa händerna i munnen någon mer gång. Tills nästa dag, då han glömt allt han lärt sig under gårdagen.

DSC_0779

Utsikt över staden Viveiro från vårt hotell

DSC_0819

Sonja och Viveiro

DSC_0822

Staden Viveiro i Galicien, Spanien

DSC_0824

Sonja njuter av utsikten 

DSC_0831

Utsikt över hamnen i Viveiro från vårt hotell

DSC_0833

Hotellets egna privata strand 

DSC_0776

Magisk utsikt från takrestaurangen på vårt hotell

DSC_0835

Utsikten från vårt hotellrum 

DSC_0785

Citroner i Viveiro

//Marcus