Vårt besök på Disneyland, vad gick fel?

Jag är fullt medveten om att denna rubrik gör mig till årets Grinchen eller mister Scrooge, och sannolikt finns det ungefär tio miljoner människor som tycker Disneyland är det härligaste som finns. Men faktum är att för oss blev Disneylandupplevelsen lite av en antiklimax, av olika anledningar. Vi bestämde oss redan i Lissabon för att vi skulle stanna i parken som en liten julgåva till barnen som tack för att de är så superdrillade på att åka bil och för att stilla vårt dåliga samvete över att ha tagit bilen till Portugal fram och tillbaka. Vi valde dock att inte säga något förrän vi lämnade Madrid som vi besökte som ett första stopp på vägen hem från Lissabon. Vi satt på denna information så länge som möjligt, vana sen tidigare av att behöva ändra planer i sista minuten på grund av väder, sjukdom, bilhaveri etcetera. Nu var vi säkra på att det skulle bli av, trots att Anna-Stinas bihåleinflammation hade blivit värre under helgen.

Att bila från Madrid till Paris på två dagar

Madrid – Bordeaux

Disneyland fungerade som en morot för att kunna sträckköra från Madrid till Paris på två dagar, sammanlagt blev det tolv timmar bilkörning. Vi stannade en natt efter halva vägen strax utanför Bordeaux. Kör man norrut från Madrid mot Frankrike är landskapet både vackert och dramatiskt, vi bjöds till och med på en del snö när vi korsade bergen. Baskien som vi passerade för två månader sen är otroligt vackert även under vintern.

DSC_0648

Snö i norra Spanien på väg till Bordeaux

Bordeaux – Paris

Sista dagens körning blev extra ansträngande. Vi tänkte tanka lite kultur på något av slotten i Loiredalen som vi passerade efter Tours, och valde på måfå ut Chateau de Chambord som låg någorlunda efter vägen. GPS:en valde en rejäl omväg tvärt emot skyltningen och eftersom den inte varit helt tillförlitlig tidigare valde jag den här gången att följa skyltarna. Det visade sig vara ett misstag eftersom vägen den sista kilometern innan slottet var avstängd och omdirigerad till ytterligare 25 minuters bilresa. Svärande sladdade jag tillbaka till motorvägen och förbannade franska trafikverket. Vi såg därmed inte ett enda slott i Loiredalen, strunt samma nu ska vi till Disneyland! Vilket vi gjorde efter timtals köande utanför Paris.

DSC_0459

Istället för slott fick vi besöka en lekpark i Loiredalen

Disneyland, och anledningar att inte åka dit

När den stora dagen äntligen var inne så packade vi på oss flera lager av de kläder vi hade med oss för att klara av den stundande kylan och steg på hotellets buss som skulle ta oss till Disneyland. Väl framme vid den gigantiska parkeringen fick vi gå goda tio minuter innan vi var framme vid den första entrén, det vill säga säkerhetskontrollen där alla väskor skall skannas. Sedan anlände vi till kassan där vi fick besökets första kalldusch.

Kostnad

Det första felet vi gjorde var att inte köpa biljetter på nätet innan. Jag vill minnas att när vi bestämde att vi skulle till Disneyland och kollade på biljetter kostade det 180 euro för hela familjen. När vi kom fram till kassan gick det på 300 euro (!). Vi var i princip de enda i hela parken som köpte biljetter i kassan, jag vill inte tänka på vad de andra familjerna betalade. Dessutom gick folk runt med massa kort och kuponger som de visade upp på restauranger och affärer, något som spädde på känslan att ha blivit blåst. När det var dags för lunch köade vi till första bästa restaurang som när vi kom fram visade sig kosta 35 euro för vuxna och 28 euro för barn, därmed vände vi i dörren. Mina barn måste sleva i sig rysk kaviar för att äta för 28 euro styck. Allt inne i parken var svindyrt.

Slutsats: Köp biljetter i förväg på internet!

DSC_0475

Biljettkassorna på Disneyland Paris

 

Köer

Stina var handlingskraftig när vi kom in vid öppningstid och sa att vi skulle hoppa på tåget som går runt parken nu när det inte var kö. Tåget hade precis gått så vi ställde oss på perrongen, och väntade i oändliga 20 minuter tills det kom tillbaka. Ivan hade vi det här laget visat att max fem minuters köande skulle bli aktuellt. Tåget går runt parken på utsidan, så man skymtar endast parkens olika delar och stannar dessutom på flera perronger innan det kommer tillbaka. Turen var i princip helt onödig, det hade gått snabbare att gå samma sträcka. När vi kom tillbaka var hela parken full. Märk väl att detta var en mulen vardag i början på december, med sju grader i luften. Det måste vara horribelt många människor under högsäsong. Trots vädret var man tvungen att köa överallt. Till attraktionerna var det som oftast mellan 25-45 minuters väntetid men ibland ända upp till 90 minuter(!). Köa fick man även göra till restauranger och caféer. Det var en kvarts väntetid bara för att köpa en simpel kopp kaffe i en utomhusvagn.

Slutsats: Om era barn inte är stora nog för att köa så överväg om det är lönt att åka hit!

DSC_0478

Utsikt från tåget som gick på baksidan av parken

DSC_0608

Långa köer för att köpa en kopp kaffe

 

Brist på interaktion

Våra barn är rätt aktiva och måste röra på sig. Något som är trist med parken är att de flesta attraktioner är passiva. Man går in i ett hus och tittar på hur Törnrosa hade det eller sätter sig i en vagn och åker längs ett spökhus. Det känns nästan som ett museum för barn i plast och neon. Vi hittade dock en lekpark vid sjörövarskeppet som barnen glatt lekte i.

Slutsats: Billigare att gå till en lekpark!

DSC_0558

Lekparken vid sjörövarskeppet 

Kommers och hysteri

Hela parken bygger på att sälja dockor och klänningar och andra attiraljer från filmerna. Lägg till detta dansparader till galet hög volym och högtalare med stämningsmusik som flödar över varje kvadratcentimeter av parken. Flera gånger kändes det som ett amerikanskt utomhusköpcentrum. När den extremt påkostade och utsmyckade julparaden sedan drog igång höjdes ljudnivån i högtalarna till max och det kändes som att man själv var med i en snabbspolande Disneyfilm.

Slutsats: Tro inte att besöket kommer att vara lugnt och stillsamt, utan förbered er på hets och mycket ljud!

DSC_0530

Julparaden på Disneyland Paris

DSC_0523

Julparaden på Disneyland Paris

DSC_0519

Julparaden på Disneyland Paris

DSC_0536

Butiker och restauranger överallt

Vad tyckte barnen egentligen?

Till syvende och sist är ju parken till för barnen och inte för snåla pappor och sjuka mammor med bihåleinflammation. Våra barn tyckte det var kul i parken, till höjdpunkterna hörde piratskeppet, Robinson Kruses trädkoja och ångbåten. Men jag kan inte påstå att det jublade och skrattade av förtjusning. Jag har upplevt att de tyckt det varit otroligt mycket mer roligt på vattenland i Durban eller interaktionshus i Lissabon. Lite talande är att dagen efter när de lekte i hotellets minimala lilla lekpark och jag frågade vad som var roligast; lekparken eller Disneyland? så svarade de lekparken. Nu har vi prövat det i alla fall.

DSC_0570

Sjörövarskeppet på Disneyland Paris

 

DSC_0569

Robinson Kruses trädkoja på Disneyland Paris

DSC_0584

Ångbåten på Disneyland Paris som vi åkte 2 gånger(!)

DSC_0622

It´s a small world-attraktionen på Disneyland Paris

DSC_0508

Disneyland Paris

 

//Marcus, the Grinch

 

Safari med barn i Sydafrika

Safari med barn, är det ens möjligt? Detta var en fråga vi ställde oss när vi planerade resan. Att komma nära de legendariska afrikanska djuren är något av ett måste på en tripp till Sydafrika. Marcus har varit i flera reservat på tidigare resor och ville prompt att barnen skulle få uppleva detta. Men, hur kommer barnen klara av att sitta still i bilen? Kommer de att uppskatta en sådan upplevelse överhuvudtaget?

Vi beslöt oss för att chansa och bokade in två nätters boende i parken Hluhluwe-Imfolozi i norra Kwazulu-Natal.  Fördelen med de stora parkerna i Sydafrika är att man har mölighet att själv åka runt i sin egen bil, vilket är en oerhörd lättnad när man reser med små barn. Dels slipper man ta hänsyn till andra safariresenärer och dels kan man helt och hållet skräddarsy utflykterna efter barnens behov. De flesta organiserade safariturer har dessutom en minimiåldersgräns på deltagarna. I Hluhluwe-Imfolozi kan man åka med egen bil, parken ligger cirka tre och en halv timmes bilfärd norr om Durban och mäter cirka 90000 hektar. Parken utgör ett lågriskområde avseende malaria, till skillnad från exempelvis den berömda Krugerparken där man rekommenderas malariaprofylax. Vidare finns det många vägar i parken där man inte behöver fyrhjulsdrift, man kan med andra ord ta sig runt med vanlig hyrbil.

Vi valde att bo i Mpila camp, som ligger i den södra delen av parken, valet föll på detta dels för att det fanns så pass mycket bekvämligheter som asfalterade vägar, stugor med självhushåll och en liten lekpark, och dels för att det låg så pass avsides så att det skulle finnas lite vildmarkskänsla kvar. Campet är inte inhägnat mot vilda djur. Detta till skillnad från det större Hilltop camp som ligger i norra delen och har mer av bekvämligheter som restaurant men och mer känsla av massturism. Vi bodde i en 5-bäddsstuga som var väldigt stor och var på det hela taget nöjda. Det fanns myggnät (vilket var bra med tanke på viss risk för malaria), rinnande vatten (som dock inte var drickbart), egen grillplats och kök. Mat och vatten tog vi med oss från Durban.

dsc_0243

Mpila camp

dsc_0233

Vår stuga vid Mpila camp

dsc_0588

En sönderregnad uteplats med grill

dsc_0581

Sovrum med myggnät

dsc_0245

Campets lekpark

Totalt spenderade vi tre dagar och två nätter i parken vilket kändes ganska lagom. När man åker på safari blir det mycket bilkörning, och efter tre dagar är man ganska törstande efter fysisk aktivitet. I Hluhluwe-Imfolozi finns möjlighet att gå på tredagarsturer med en beväpnad parkvakt, men detta var förstås inget alternativ med små barn.

Vi åkte tidigt på morgonen första dagen från Durban och kom fram till parken strax efter lunch. Väl i parken åkte vi direkt till vårt camp i den södra delen. Redan på vägen dit kunde vi se zebror, impalaantiloper och apor. I reservatet får man köra i max 40km i timmen, men om man skall ha en chans att upptäcka djurlivet bör man åka i 10-20 km i timmen. Efter att ha gjort oss hemmastadda i stugan åkte vi iväg igen på en kvällstur och nu kunde vi se elefanter på mycket nära håll. Störst chans att se djurliv är i gryning och skymning eftersom många djur är nattaktiva.

dsc_0325

En av två elefanter som promenerade förbi vår bil

dsc_0360

En av många Zebror

dsc_0300-1

En vacker antilop

dsc_0626

En grön markatta

Den första kvällen när vi grillade hörde vi ropen från hyenor ganska snart mörkret föll på. Beväpnad med en grilltång stod Marcus och vaktade maten på grillen, vilket visade sig nödvändigt då så fort han var på väg in i huset dök den första hyenan upp som suttit och väntat i mörkret på att få länsa grillen. Samma hyena dök upp på liknande maner på efterföljande grillkväll, då i sällskap med en tjuvaktig apa.

dsc_0337

Hyenan som strök runt vårt hus på kvällarna

Under efterföljande dag gjorde vi ytterligare två turer och såg då åtskilliga noshörningar på nära håll, likväl bufflar och giraffer. Sista dagen åkte vi igenom parken från söder till norr, då regnade det rätt ordentligt vilket tycktes påverka djurlivet som höll sig gömt. Dock fick vi nöjet att se afrikanska vildhundar på nära håll.

dsc_0385

Bufflar

dsc_0527

Härligt att se noshörningar på nära håll

dsc_0608

Vildhundar

Hur fungerade det då med barnen? Över förväntan faktiskt. Femåringen klarade sig galant och var åtminstone till en början väldigt intresserad. Hon hade bestämt sig för att ta reda på hur zebror låter, vilket vi fick reda på redan första dagen. Det blev i perioder lite långtråkigt att sitta i bilen och då fick hon avledas med lekar som ”hitta djuret först” och så vidare. Treåringen var lite mer problematisk i perioder. Han tappade ganska snart intresset, en nackdel med bakvänd barnstol gjorde sig påmind under safarin då han missade mycket av det vi andra såg som kunde titta framåt. Han exploderade dessutom i ett antal psykbryt lagom timade till när rutorna var nedvevade och vi var omringade av noshörningar alternativt bufflar. Men på det stora hela gick det faktiskt bra, det var viktigt att de fick möjlighet att springa av sig på campet mellan utflykterna. Där fick vi regelbundna besök av en familj vårtsvin vilket var populärt liksom att på nära håll inspektera när dyngbaggarna jobbade. Sammantaget var det väldigt spännande och lyckat att åka på safari!

Tips för safari med barn

  • Välj en park där man har möjlighet att åka i egen bil.
  • Försök att dela upp safariturerna under en dag. Hellre flera kortare turer än en lång.
  • Ta med massor av ”mutor” till barnen, så som russin, smörgåsar, majskakor, frukt etcetera
  • Ta med något som barnen kan sysselsätta sig med när de tröttnat på djurspaning. Exempelvis små leksaker och klisterböcker.
  • Kom ihåg att man oftast har rutorna nere under safarituren. Vi hade det regnigt och blåsigt vilket gjorde att barnen behövde en extra filt och tröja.
  • Kom ihåg att man inte får kliva ur bilen inne i parken, så toalettbesöken bör planeras i förväg så gott det går.

 

Hälsa och sjukdom på resa med barn

Eftersom Marcus jobbar som läkare brukar vi vara rätt bra förberedda på om något skulle inträffa på resa. Sjuk kan man bli framför TVn i vardagsrummet såväl som på restaurangen i Indien. Ett barn kan stickas av en geting i läskburken både hemma i Sverige och på semestern i Spanien. Däremot, i Sverige är vi vana vid en någorlunda tillgänglig sjukvård som man kan söka upp om något allvarligt inträffar. Detta kan man inte ta för givet i alla delar av världen, och därför har våra resmål alltid innefattat tillgänglighet till hyfsat adekvat sjukvård. Detta har vi kommit att prioritera sen vi skaffade barn eftersom små barn har en skörhet och mindre resurser att hushålla med vid exempelvis uttorkning, och detta blir en faktor i synnerhet när man åker till mer exotiska resmål som tropikerna. I de flesta länder man åker till som turist finns en hygglig sjukvård om man kan betala för det, däremot kan vissa områden inom landet ifråga vara mer otillgängliga. Man bör därför fråga sig, var åker vi om ett barn blir svårt sjukt? Inbegriper svaret åtta timmars båtresa, två dagars vandring och en helikopterupphämtning så kanske valet av resmål är olämpligt ur barnens synpunkt.

Det som framförallt skiljer skador och insjuknande under utlandsvistelsen jämfört med hemma är:

  • I varma och fuktiga länder frodas bakterier i högre utsträckning som kan infektera via mat, vatten och sår.
  • I många länder finns mindre kunskap om sjukdomar och dess spridning som i kombination med brist på rinnande vatten leder till sämre hygien, vilket i sin tur ökar risken för infektiösa sjukdomar.
  • I flera länder används antibiotika för mycket och på fel sätt vilket givit upphov till resistenta bakteriestammar som tål olika sorters antibiotika.
  • I många länder prioriteras inte säkerhet lika högt som i Sverige, detta avspeglas i allt från avsaknad av bilbälten till brandlarm vilket givetvis ger fler och allvarligare olyckor.
  • Exponering för ibland farligt växt och djurliv som till exempel insekter och maneter.

Det mesta av detta går att undvika alternativt minimera risken för med ganska enkla åtgärder.

Förebyggande åtgärder på resan

  • Använd handsprit.
  • Ät mat som tillagats vid hög temperatur och inte legat länge i rumstemperatur.
  • Undvik mat som sköljts i lokalt vatten utan att tillagas om vattnet är otjänligt.
  • Undvik air-condition som sprider framförallt luftburna virus.
  • Använd hög solskyddsfaktor.
  • Använd myggskydd som myggnät och myggstick.
  • Se till att barnen alltid är uppvätskade och undvik höga temperaturer.
  • Var noga med att rengöra sår från början, även små sådana.

Att ta med på resan

Följande är ett bra start-kit att ha med på resa:

  • Termometer (Borde finnas i varje hem men gör det påfallande sällan. Det är svårt att känna skillnad på trettioåtta och fyrtio graders feber med handen men utgör stor skillnad vad det gäller graden av allvar).
  • Plåster, kompresser och bandage.
  • Steri-striptejp
  • Skavsårstejp.
  • Klorhexidin, att göra rent sår med.
  • Paracetamol
  • Ibuprofen
  • Antihistaminer
  • Vätskeersättning
  • Pincett
  • Brandlarm, av mindre format
  • Bilbarnstol

Vaccinationer

Enligt svenska vaccinationsprogrammet vaccineras barn vid tre månader, fem månader, ett år, ett och ett halvt år, fem/sex år, sex/åtta år samt fjorton/sexton år. Det är viktigt att veta om en spruta är planerad under vistelsen man är borta, prata i så fall med BVC och hör om den skall tas innan eller efteråt.

I samband med utlandsresor kan man, beroende var man åker, vara aktuell för Hepatit A och B vaccination, gula febern vaccination samt malariaprofylax. En bra sida att söka vidare information på är 1177.se eller vaccinationsguiden.se.