Safari med barn, är det ens möjligt? Detta var en fråga vi ställde oss när vi planerade resan. Att komma nära de legendariska afrikanska djuren är något av ett måste på en tripp till Sydafrika. Marcus har varit i flera reservat på tidigare resor och ville prompt att barnen skulle få uppleva detta. Men, hur kommer barnen klara av att sitta still i bilen? Kommer de att uppskatta en sådan upplevelse överhuvudtaget?

Vi beslöt oss för att chansa och bokade in två nätters boende i parken Hluhluwe-Imfolozi i norra Kwazulu-Natal.  Fördelen med de stora parkerna i Sydafrika är att man har mölighet att själv åka runt i sin egen bil, vilket är en oerhörd lättnad när man reser med små barn. Dels slipper man ta hänsyn till andra safariresenärer och dels kan man helt och hållet skräddarsy utflykterna efter barnens behov. De flesta organiserade safariturer har dessutom en minimiåldersgräns på deltagarna. I Hluhluwe-Imfolozi kan man åka med egen bil, parken ligger cirka tre och en halv timmes bilfärd norr om Durban och mäter cirka 90000 hektar. Parken utgör ett lågriskområde avseende malaria, till skillnad från exempelvis den berömda Krugerparken där man rekommenderas malariaprofylax. Vidare finns det många vägar i parken där man inte behöver fyrhjulsdrift, man kan med andra ord ta sig runt med vanlig hyrbil.

Vi valde att bo i Mpila camp, som ligger i den södra delen av parken, valet föll på detta dels för att det fanns så pass mycket bekvämligheter som asfalterade vägar, stugor med självhushåll och en liten lekpark, och dels för att det låg så pass avsides så att det skulle finnas lite vildmarkskänsla kvar. Campet är inte inhägnat mot vilda djur. Detta till skillnad från det större Hilltop camp som ligger i norra delen och har mer av bekvämligheter som restaurant men och mer känsla av massturism. Vi bodde i en 5-bäddsstuga som var väldigt stor och var på det hela taget nöjda. Det fanns myggnät (vilket var bra med tanke på viss risk för malaria), rinnande vatten (som dock inte var drickbart), egen grillplats och kök. Mat och vatten tog vi med oss från Durban.

Totalt spenderade vi tre dagar och två nätter i parken vilket kändes ganska lagom. När man åker på safari blir det mycket bilkörning, och efter tre dagar är man ganska törstande efter fysisk aktivitet. I Hluhluwe-Imfolozi finns möjlighet att gå på tredagarsturer med en beväpnad parkvakt, men detta var förstås inget alternativ med små barn.

Vi åkte tidigt på morgonen första dagen från Durban och kom fram till parken strax efter lunch. Väl i parken åkte vi direkt till vårt camp i den södra delen. Redan på vägen dit kunde vi se zebror, impalaantiloper och apor. I reservatet får man köra i max 40km i timmen, men om man skall ha en chans att upptäcka djurlivet bör man åka i 10-20 km i timmen. Efter att ha gjort oss hemmastadda i stugan åkte vi iväg igen på en kvällstur och nu kunde vi se elefanter på mycket nära håll. Störst chans att se djurliv är i gryning och skymning eftersom många djur är nattaktiva.

Den första kvällen när vi grillade hörde vi ropen från hyenor ganska snart mörkret föll på. Beväpnad med en grilltång stod Marcus och vaktade maten på grillen, vilket visade sig nödvändigt då så fort han var på väg in i huset dök den första hyenan upp som suttit och väntat i mörkret på att få länsa grillen. Samma hyena dök upp på liknande maner på efterföljande grillkväll, då i sällskap med en tjuvaktig apa.

Under efterföljande dag gjorde vi ytterligare två turer och såg då åtskilliga noshörningar på nära håll, likväl bufflar och giraffer. Sista dagen åkte vi igenom parken från söder till norr, då regnade det rätt ordentligt vilket tycktes påverka djurlivet som höll sig gömt. Dock fick vi nöjet att se afrikanska vildhundar på nära håll.

Hur fungerade det då med barnen? Över förväntan faktiskt. Femåringen klarade sig galant och var åtminstone till en början väldigt intresserad. Hon hade bestämt sig för att ta reda på hur zebror låter, vilket vi fick reda på redan första dagen. Det blev i perioder lite långtråkigt att sitta i bilen och då fick hon avledas med lekar som ”hitta djuret först” och så vidare. Treåringen var lite mer problematisk i perioder. Han tappade ganska snart intresset, en nackdel med bakvänd barnstol gjorde sig påmind under safarin då han missade mycket av det vi andra såg som kunde titta framåt. Han exploderade dessutom i ett antal psykbryt lagom timade till när rutorna var nedvevade och vi var omringade av noshörningar alternativt bufflar. Men på det stora hela gick det faktiskt bra, det var viktigt att de fick möjlighet att springa av sig på campet mellan utflykterna. Där fick vi regelbundna besök av en familj vårtsvin vilket var populärt liksom att på nära håll inspektera när dyngbaggarna jobbade. Sammantaget var det väldigt spännande och lyckat att åka på safari!

Tips för safari med barn

• Välj en park där man har möjlighet att åka i egen bil.
• Försök att dela upp safariturerna under en dag. Hellre flera kortare turer än en lång.
• Ta med massor av ”mutor” till barnen, så som russin, smörgåsar, majskakor, frukt etcetera
• Ta med något som barnen kan sysselsätta sig med när de tröttnat på djurspaning. Exempelvis små leksaker och klisterböcker.
• Kom ihåg att man oftast har rutorna nere under safarituren. Vi hade det regnigt och blåsigt vilket gjorde att barnen behövde en extra filt och tröja.
• Kom ihåg att man inte får kliva ur bilen inne i parken, så toalettbesöken bör planeras i förväg så gott det går.