Så är vi nu äntligen igång med vår road trip genom Europa. Som vi har väntat och längtat och planerat! Vår plan att vara flexibla och boka hotell högst en dag i förväg visade sig vara ett bra beslut då högtrycket Lucifer som värmt upp Europa under sommaren verkar ha tagit semester och istället ha ersatts med syndafloden. Regn i hela Danmark och Tyskland de kommande dagarna. Med denna väderprognos i beräkningen bestämde vi oss för att skippa Tivoli i Köpenhamn och bränna vidare direkt ner till Hamburg från Skåne (där vi övernattade igår). Vi har tills nu levt i tron att det aldrig regnar söder om Köpenhamn, ”på kontinenten skiner alltid solen” som Marcus brukar säga….

Om gårdagens resa från Stockholm till Skåne flöt på klanderfritt så kan man säga att dagens resa var mer av ett stålbad. Tre minuter efter att vi rullat iväg började surfbrädorna på taket att låta vilket ledde till att vi fick stanna och rätta till felet. I samma veva började Ivan skrika att han är hungrig och vill ha något att äta. Samtidigt som jag försöker hitta något som Ivan skulle kunna tänka sig att äta har vi lyckats enas om vilken ljudbok vi skall lyssna på och det blir inga glada miner när det visar sig att skivan är repad. Bilen rullar vidare och brädorna börjar låta igen. Marcus ut ur bilen och letar runt bland all packning för att hitta nagelsaxen och klippa av det som låter på boardbagen. Sedan kan vi äntligen dra vidare.

Regnet började ösa ner någonstans utanför Köpenhamn och fortsatte sedan i stort sett hela vägen ner till Hamburg. Efter ett lunchstop på ett överprisad och omysigt hak längs vägen mot Rödby nådde vi fram till färjan 10 minuter innan avgång så det var bara att köra på. Dagens flyt!

Inne på båten var det skönt att sträcka på benen efter alla timmar i bilen och vi tänkte att en 45 minuters resa var lagom långt. Det visade sig bli 45 intensiva minuter. Inne på tax-freebutiken försvinner Ivan spårlöst och jag springer omkring som en panikslagen höna efter nackning och skriker efter min son. När jag inte hittar honom och inte en enda människa inne i butiken verkar bry sig, springer jag panikslagen tillbaka till Marcus och hittar Ivan där. Han hade helt enkelt bestämt sig för att gå tillbaka till Marcus och Sonja utan att berätta det för mig. Där kunde man tro att kalabaliken skulle ta slut, men icke, jag börjar stortjuta och som Sonja uttryckte det ” mamma, ALLA i hela restaurangen tittar på dig”. Utmattad efter adrenalinpåslaget kör vi sedan vidare ner mot Hamburg och bokar ett hotellrum en timme innan vi kommer fram.

Hamburg planerar vi att utforska lite närmare imorgon innan vi fortsätter söderut, om inte något barn försvunnit till dess förstås…

/Anna-Stina