Efter tre veckor, två på vägen och en i Biarritz, var det dags att styra kosan vidare mot Portugal. Den snabbaste vägen var att bränna snett nedåt genom Spaniens inland. Vi valde istället en något längre resa för att få se spanska nordkusten hela vägen bort till Galicien. Genom inlandet tänker vi åka på vägen hem, vi resonerade att kusten kanske upplevs lite roligare i september än december.

Costa Vasca

När vi rullade från Biarritz så hade vi en ny strategi att endast köra max 2-3 timmar per dag istället för att köra längre sträckor som vi gjort innan. Ett naturligt första stopp blev därför Bilbao. På vägen dit åkte vi längs Costa Vasca, den vackra baskiska nordkusten. Vi passerade genom flera små mysiga kuststäder med egna surfbryt och kände att här skulle man kunna spendera flera veckor.

Bilbao i barnens takt

Förutom jag hade ingen annan i familjen varit i Bilbao, för min del var det femton år sedan och jag kommer verkligen inte ihåg någonting alls från den gången, så det blev som ett första besök för oss alla. Vi bokade hotell dagen innan, våra kriterier var att det skulle ligga centralt så att man kan promenera dit man vill och att det skall finnas parkering på plats så att vi slipper plocka ut all packning ur bilen varje gång vi kommer till ett nytt ställe. Detta i synnerhet då vi har tre surfbrädor med oss, det känns lite väl masochistiskt att släpa dem genom hotellobbyn två gånger per dag flera mil från havet.

Lekparker och Guggenheim

I Bilbao hade vi inga som helst planer eftersom vid det här laget insett att planer och förväntningar bara gör en besviken när man reser med två små barn. Därför valde vi under vårt besök att titta på Guggenheimmuseet (märk väl, titta på och inte titta i) samt att uppsöka lekparker där barnen kunde springa av sig. Nu föll det sig så lämpligt att det finns en stor och bra lekpark precis vid museet, och även precis utanför Museo de bellas artes inte långt därifrån. Dagen fick därmed utgöras av promenader i omgivningarna med lekstopp längs vägen. I egenskap av en väldigt icke-kontinental barnfamilj drabbas vi särdeles hårt av de spanska mattiderna. De flesta restauranger öppnar för middag någon gång vid 20 snåret, det vill säga då våra barn befinner sig i djupsömn. Mina gastronomiska ambitioner på den spanska nordkusten var därför mycket blygsamma: att åtminstone en gång få äta färsk seafood i lugn och ro, en önskan som tyvärr inte infriades i matmeckat Bilbao, av logistiska orsaker (småbarn). Sammantaget upplevde vi Bilbao som en framåtsträvande, vacker och hipp stad och skulle mer än gärna åka hit igen.

//Marcus