Så var det då dags för lite vandring igen och denna gång tog vi med oss barnen. Först var det tänkt att bara vår femåring, som vi vet är kapabel att gå långa sträckor utan problem, skulle följa med. Det slutade dock med att treåringen, även han hängde med. Det är väl dags att han får träna sina små ben tänkte vi.
Vandringsleden som vi valt ut heter Echo Valley och går längst med bergen, mellan St James till hamnen i Kalk bay. Vi hade läst att den skulle vara relativt lättvandrad vilket passade bra när barnen skulle följa med.
Direkt vid starten på vandringsleden började det gå uppför, på sandigt och stenigt underlag. Lillkillen tog täten och vi konstaterade att han nog aldrig gått så fort i hela sitt liv.Efter några minuter in på vad som var utsatt att vara en cirka 60 minuters lång vandring utbrast han dock i en klagan över trötta ben. Första pausen. Vid det här laget hade femåringen glidit förbi och var långt före tillsammans med Marcus.
Väl igång igen betade vi av en kort sträcka innan det var dags för kisspaus. Andra pausen.
Ytterligare metrar avverkades innan vi stötte på en Shark spotter på sidan av stigen. Tredje pausen.
En Shark spotters jobb är att hålla utkik efter hajar och rapportera ner sina upptäckter till stranden. Till honom hade vi ett antal frågor och han svarade glatt på alla.
- Hur ofta ser ni hajar? Senaste vithajen på just den här Shark spotterns territorium, St James/Kalk bay, var den 31a december 2016. De ser betydligt fler hajar vid Muizenberg (där vi surfar) samt Fish Hoek.
- Hur upptäcker ni dem? Genom rörelser på vattenytan (inte genom att de ser fenorna).
- Hur många hajar ser ni samtidigt? Oftast en.
Efter frågestund och fotografering var det dags att gå vidare. Vi kom en relativt lång bit innan det var dags för nästa paus som resulterade att Stina fick agera skjuts. Upp på ryggen med en inte helt lätt treåring och fortsätta klättra upp för berget.
Ett otal pauser senare hade vi nått toppen på vandringsleden och härifrån skulle det bara gå nerför. Nerför och lättare tänkte vi. Vissa partier blev lättare ja, men andra partier var riktigt branta och luriga. Med en treåring fastklistrad på ryggen alternativt axlarna blev det minst sagt svettigt.
vandringsleden avslutades ovanför hamnen i Kalk bay
Väl nere på stora bilvägen igen var det bara att bege sig till fots, tillbaka till början av leden för att hämta bilen. Barnen slapp dock detta utan fick istället avnjuta en välförtjänt färskpressad apelsinjuice på ett café.
